Vaken Blogg

Började morgonen och med ett pass på yogamattan. Kände att jag ville sparka igång det nya året och ange riktningen för mig själv. Nu handlar det om att kliva upp på spåret och hålla fokus på stigen framför mig.

Det är allt för lätt att låta mig ryckas med av distraktionerna längs vägen, de som inte leder mig vidare, de som försöker få mig att glömma att ett helt fantastiskt liv ligger och väntar på mig där framme. Men det är försent nu. Distraktionerna har inte längre något gehör för sina lockrop för jag vet vem jag är och vart jag är på väg. Jag vet min födslorätt och jag är här för att återta den. Jag är inte här för att förminska mig själv utan för att inse min storhet som människa, den som vi alla bär inom oss. För varför ska vi inte få känna oss stora, underbara och helt fantastiska?

Så, inga ursäkter nu. Jag gör det som behöver göras vilka utmaningar som än kommer i min väg. Jag vet att de kommer att försöka, mina distraktioner, och att jag för ett ögonblick kan känna det som att jag tappar fotfästet men jag har lärt mig att lyssna till varningsklockorna och hur jag plockar upp mig själv igen och jag är beredd att göra det så många gånger som krävs. Jag vet för mycket nu om det som väntar så inga distraktioner i världen kan få mig att överge mig själv igen och den vetskap jag bär inom mig.

Så, var snäll mot dig själv. Du är här för att lära. Allt du möter är en möjlighet att växa och hitta din väg och ingens väg liknar den andres. Vet att du gör så gott du kan. Jag tror på dig. Låt oss gå in i det nya året tillsammans.

Allt gott / Johanna