Inga ursäkter
Tuff natt. Har tagit mig igenom ännu en passage nu på morgonen som handlade om den gamla välbekanta skulden som säger att jag sviker om jag står upp för mig.
Har alltid offrat mig själv. Har alltid försökt känna av vad andra vill innan jag stämt av med mig. Det är inte synd om mig. Det är bara fakta. Och jag är nog knappast ensam här på jorden om att ha tagit på mig den rollen. Vi är många. Men nu får det vara nog för min del. Skulden har tjänat sitt syfte.
Skulden som kom över mig nu på morgonen sa att jag ”sviker” om jag inte ”ställer upp”, men jag vet att jag står upp inte bara för mig utan för människorna i min omgivning, och till och med mänskligheten, genom att lyfta av mig skuldtäcket och visa vem jag är och vad jag tror på, för vem hjälper jag egentligen genom att gå här och huka mig under skuldens tyngd?
Rösterna i mitt huvud, som försöker hålla mig tillbaka, får var så rättrådiga de vill. Jag gör ändå det jag tror på i slutänden, utan ursäkter och förklaringar. Det är bara att gå igenom. Det är värt alla vakna nätter och all ilska och sorg som vill komma upp. Det ska rensas ut. Det här är uppvaknandet, den mänskliga evolutionen. Inga ursäkter. Du, jag och vi alla kan, och förtjänar bättre.
Med kärlek 🧡
/ J