Sanningens röst
Det finns oändligt många oskrivna regler i vårt samhälle om vem och hur vi ska vara och vad vi ska göra för att vara socialt accepterade, regler där domen är hård om du bryter mot dem. Ur mitt perspektiv är det ett fängelse vi människor godkänt att leva i.
Det jag gör nu i mitt liv är att jag håller på att lösa upp de rigida ramar som styrt och kontrollerat mig för att istället ge plats och rörelseutrymme åt den jag egentligen är ämnad att vara. Det är inte alltid lätt i en omvärld där förändring kan upplevas som hotfullt och det finns krafter som är beredda att gå lång för att du ska hålla dig till de oskrivna reglerna, djupt inarbetade i oss sedan generationer.
Under större delen av mitt vuxna liv har jag gjort det nödvändiga, ibland tunga och till synes ändlösa arbetet med att steg för steg, små bitar i taget, frigöra det som tycks suttit som förstenat. Det har handlat om att våga följa min sanning oavsett min rädsla för vad omgivningen ska tycka och tänka.
Många gånger har det känts hopplöst. Jag har kämpat mot känslan i mig av att vara ”fel” och förstöra för andra. Men något inom mig har ändå uppmanat mig att fortsätta göra det jag tror på. Och idag kan jag tacksamt konstatera att jag kommit långt. Jag har gått från att söka svaren i det yttre, gjort allt och alla till auktoriteter, till att lita till känslan i mig, min egen röst och sanning och låta den vägleda.
Så kan jag i korta ordalag beskriva min resa genom livet. Jag har fått lära mig att alla inte kan förstå det jag gör och varför jag gör det jag gör. Jag har fått släppa mitt behov av att försöka förklara och istället bara göra. Alla måste inte förstå och jag kan inte heller göra alla nöjda. Det är min lärdom och en befriande känsla att kunna lägga bakom mig. Kan bara känna tacksamhet över att vara där jag är idag i en ständigt växande känsla av frihet och inre frid, något jag önskar varje människa. Vi är så mycket mer än bara brickor som ska passa in i ett system.
Vi kan alla göra förändringen. Det ligger hos var och en av oss att ta det beslutet och jag hoppas jag kan inspirera och väcka insikten att det är vår rätt att leva i vår sanning och lyssna till frihetens röst inom oss. Precis som naturen och skapelsen ständigt söker balans så kommer också vi att hitta den när vi börjar följa livets flöde. Vi människor är ju faktiskt också en del av skapelsen.
För mig finns inte längre någon återvändo då vi, som mänsklighet, har allt för mycket spännande upptäckter framför oss att utforska. Och även om jag skulle vilja så är det försent att blunda för sanningen som redan är ute. Jag vet att vi är ämnade för så mycket större saker som ligger och väntar på oss i detta nu.
Allt gott / Johanna