Ljuset slocknade aldrig helt och nu är det dags

Illusionens slöja föll och jag insåg att jag var fri och alltid varit. Jag är fri här och nu. Det är sanningen.

Jag tackar livets skola som tagit mig till den här punkten då jag till sist öppnade mina ögon. Jag har sett och vetat hela tiden men mörka krafters hypnos grumlade mitt synfält tills jag nästan trodde jag glömt. Men ljuset slocknade aldrig helt och något ropade inom mig, uppmanade mig att bara fortsätta gå. Så det gjorde jag. Och nu är jag här.

Jag ser hur allt jag möter är här för att hjälpa mig. Det är universums sätt att visa mig på rätt väg, på min väg. Om en sak tar slut vet jag att det kommer något annat istället, alltid. Jag är trygg i varje steg.

”Skapa i dans. Skapa ditt liv.” Jag pratade om det intuitivt på mina danskurser redan för över trettio år sedan. De var som en fristad, en öppning i nuet, där jag kunde hämta hem det jag egentligen visste djupt där inom mig. Och jag visste det redan som barn i min lek där jag skapade världar att förlora mig i.

Jag har alltid haft det i mig. Jag har alltid vetat att vi är så oändligt mycket mer och att vi var och en besitter en skaparkraft långt bortom vad vi kan föreställa oss, en kraft att skapa våra liv så som vi djupt där inom oss längtar efter. Jag hade bara glömt, men nu har slöjan helt gett vika och fallit och jag är fri att gå vart jag vill. Vart vill du gå? / J