Allas vår sanning
Om och om igen slår det mig, varje gång med allt hårdare kraft, hur TV:n är den som styrt våra liv och talat om hur vi ska leva dem. Det slår mig hur hårt vi är programmerade. (Är det en slump att det heter just program?) När vi är födda med en fri vilja så har vi ändå valt att slussas in i en verklighet som någon annan talat om för oss hur vi ska leva. Sen har vi tagit med oss det ut i våra liv och ”lärt” varandra. Vi har tryckt ner dem som försökte göra sin röst hörd med tankar om att vi är fria och självständigt tänkande individer som kan skapa vår liv precis som vi själva väljer.
Jag har en längre tid kallat mig själv för vaken och sett igenom mycket men inser, ju längre resan går, hur djupt programmeringen suttit och sitter än idag när jag på allvar börjar ta mig ur gamla, djupt inrotade mönster och få allt mer distans. Det är skrämmande hur styrd jag varit av något som inte är jag. Men jag har som sagt min fria vilja och den använder jag mig av nu när jag avprogrammerar mig själv.
Den största utmaningen är nog rädslan över vad som kommer istället. Allt är nytt, ovant och främmande. Jag behöver lägga allt jag visste och lärt mig åt sidan för att kunna ta emot en helt ny verklighet. Det som ändå får mig att fortsätta är en inre vetskap att jag är ämnad för något större och bättre, ja, något helt fantastiskt. Jag har fått glimtar och stunder av det som väntar på att jag ska öppna ögonen och våga ta emot, stunder som jag tillåter att få allt mer utrymme. Jag tillåter mig helt enkelt att må fantastiskt bra och ge mig mer av det som lyfter.
Min fantastiska framtid är egentligen redan här. Allt är klart. Det är bara upp till mig att inse att jag får ta emot och att jag förtjänar det mest fantastiska, rika och kärleksfulla liv. Jag bär koden och nyckeln inom mig. Jag behöver bara inse att det är sanningen, din och min och allas vår sanning.
/ Johanna