Det yttersta valet
Idag verkar det vara en sån där dag när jag bara ska invänta och landa, låta alla intryck lägga sig där de hör hemma och pusselbitarna falla på plats av sig själva.
Vi har slitit för ont i våra liv, vi stackars människor på jorden, och gjort ungefär hundra gånger mer än vi hade behövt, speciellt med tanke på att allt redan är klart, färdigt för oss att ta emot, och alltid varit. Jag kan se det nu. Vi har krånglat till livet utan att behöva. Vi lärde oss tro att det var så det skulle vara.
Eftersom allt är klart, varför har vi då kämpat så hårt för att fixa saker genom livet, egentligen helt i onödan kan tyckas? Men nu är det ju så att vi är här för att lära och göra erfarenheten av att vara människa, med allt vad det innebär, för att komma till den punkt där vi inser att vi var och en har ett val, valet mellan rädsla och frihet.
Tekniskt sett handlar friheten egentligen bara om att öppna ögonen, se universums överflöd som omger oss och tillåta oss att ta emot det, för varför skulle vi inte vilja? / J