”Inside job”
Ok, jag släpper förtöjningarna och seglar iväg. En näst intill outhärlig ensamhetskänsla lurar men jag vet att jag måste möta den om jag vill vidare. Och det vill jag förstås, dels för att det inte längre går att vara kvar i det gamla sättet att tänka och fungera. Det har dött ut och tappat all sin kraft. Jag har sett igenom men framför allt så är jag alldeles för nyfiken på min upptäcksresa in i den nya tiden.
Jag påminner mig om att det är ett ”inside job”. Det jag söker kommer inifrån. När jag fastnar i gamla tankemönster, att jag måste göra förändringar i det yttre och bara känner hur min kropp känns alldeles tung och energilös, påminner jag mig om att allt handlar om den inre resan. Det är därför jag har den kropp jag har och att jag valt att spendera mycket tid med mig själv. Det hjälper mig att navigera.
Det som står för det gamla blir allt mer tomt och innehållslöst. Urholkat. Bara idag har jag lagt märke till förändringen. Jag kan inte längre ta min tillflykt till distraktioner.
Det går fort nu. Huvudvärken släppte när jag fick ur mig ilskan och tårarna över allt det som försökt hållt mig tillbaka och lurat mig att stanna i illusionen. Den tiden är förbi. Jag vet att de mörka krafterna vill försöka, och att det kan vara smärtsamt i stunden, men jag vet att jag kommer aldrig att vända tillbaka. Den bron är redan bränd. / J