Ge inte upp, du är så nära
Jag förstår övningarna du ger mig Universum. Inser samtidigt hur djupt vanan sitter. Det är en smärtsam insikt och kan stundvis gränsa till en känsla av hopplöshet. Medicinen är dock att bara fortsätta gå, i tillit, för någonstans vet jag att jag kommer igenom. Jag har gjort det många gånger och gör det igen. Och när det är som tuffast då vet jag att jag är riktigt nära. Tack för att du tror på mig.
/ J