Den oprövade vägen
Slut på jagandet i det yttre. Nu följer jag flödet. Litar till min inre röst. Låter allt komma till mig. Resten får ordna sig.
Jag måste göra på det här sättet, det vill säga pröva den väg jag aldrig tidigare färdats, i alla fall inte i det här livet. Alla andra vägar är dessutom redan utforskade. Det här är min väg till frihet.
Varför sparade jag den till sist? Kanske för att friheten skrämde mig. Den var ny. Obekant. Ovan. Visste inte ens om den var möjlig, men nu när inget annat återstår är det bara att göra det. Tar ett djupt andetag och går den nya tiden till mötes.
Hur kan jag vara så säker på att det är den rätta vägen? Jo, för att det är den väg som strider emot allt jag någonsin lärt mig. Det räcker som bevis för mig.
/ Johanna