De är gudinnor
Jag vet. Det är tvära kast att efter att ha startat dagen med en djupt transformerande meditation intar jag min frukost medan jag tittar på en kriminalserie.
Tänkte att jag behövde lite balans i övergången, lite avkoppling från det intensiva inre transformationsarbetet jag befinner mig i just nu. Jag behöver inte prestera och genomföra hela uppstigningen på ett ögonblick.
Är det bara ursäkter? Kanske, men efter att ha varit så mycket en duktig flicka hela mitt liv behövde jag koppla av, bara en liten stund, för att besöka det gamla trygga och vana.
Det är mycket nytt att vänja mig vid. Kastade ut mitt ”borde” genom fönstret i morse under min meditation. Åh, vad jag varit jagad av det ordet ett helt liv. Är såå trött på rösterna som hängt över min axel, dömt mig och gett direktiv hur jag ska leva. Dessutom kan till och med en kriminalserie, som egentligen inte är speciellt välgjord, ge insikter.
Kriminalaren i dramat var gravid efter att ha varit med en man utanför äktenskapet. Hennes man är förstås inte glad och ställer ett ultimatum att om hon inte tar bort barnet så är äktenskapet över. Hon vill behålla barnet och samtidigt inte skiljas. Hon vill hitta lösningar.
Jag såg det plötsligt så tydligt hur självklart det är för mig att välja livet. Hur har det gått så långt att vi anser oss ha rätt att ta bort ett liv som faktiskt kunde varit du och jag? Jag tänker på ett tillfälle långt tillbaka då jag besökte ett nyfött barn. Vid sjukhuset kunde jag välja mellan två dörrar, mittemot varandra. Om jag valde den högra dörren kom jag till de förtidigt födda som man gjorde allt för att rädda livet på. Om jag valde den vänstra kunde jag ta bort ett barn som bara var dagar yngre än den minsta som fick behålla livet bakom den första dörren.
Vilka är vi att välja bort livet, oavsett omständigheterna? Vad ger oss rätten? Vad vi behöver bli bättre på är att ta hand om de gravida kvinnorna och behandla dem som de prinsessor de är, som för liv till jorden, hjälpa dem, se dem, lyfta dem, finnas för dem, oavsett omständigheterna. Vi möter alla våra utmaningar på ett eller annat sätt men vi kan aldrig skydda oss från livet för det kommer alltid ikapp.
Min vän valde att avsluta sitt liv här på jorden för ett antal år sedan. När hon var ung gjorde hon två aborter. Efter den andra mötte jag henne utanför sjukhuset. Två aborter. Gjorde det henne verkligen lyckligare? Och på vilket sätt hjälpte det henne?
Trodde aldrig jag skulle säga det ur det här perspektivet. Kvinnor har ju rätt att bestämma över sina egna kroppar heter det, och i huvudsak stämmer det förstås, men har vi rätt att bestämma över de som inte själva kan välja? Jag är för liv i alla lägen och vi behöver bli bättre på att hylla livet och de kvinnor som bär fram det. De är gudinnor och de ska veta sitt värde och hur viktig deras roll är för livet här på jorden.
Åh, så lurade vi har varit. Så skruvad världen är. Lager för lager viker jag undan illusionens slöjor. Tänk hur en mainstream kriminalserie kan öppna mina ögon en söndagmorgon, att se ännu klarare. Så bra att jag släpper taget om mitt ”borde”. / J