Tusen gånger om
Alla lager som ska gås igenom. All skuld jag skalar av om och om igen, känns det som, även om jag förstår att varje avskalat lager är ett steg framåt.
Jag har haft skuld för att jag inte passar in i normen. Jag har ju drivits av tron på att om jag bara lyckas anpassa mig blir allt bra, men jag kom liksom aldrig dit. Hur jag än försökte kände jag mig ändå fel tills jag kom till den punkt då jag insåg att jag måste vara den jag är om jag ska ha en chans till inre frid och frihet.
De försökte få mig att tro att det är så livet är. I mina öron lät det som att jag får acceptera skulden. Det blir inte bättre än så. Men så bestämde jag mig för att satsa på den där inre rösten som visst trodde att det kan bli bättre, ja till och med fantastiskt bra. Så klart, för om inte så går ekvationen inte ihop för mig. För varför är vi här med alla dessa fantastiska gåvor vi har om vi inte använder oss av dem och tror på vår förmåga att skapa allt det vi längtar efter?
Idag vet jag min väg även om jag har en endel ”uppstädning” av gamla rester att göra. Jag vet att det bara är att fortsätta göra det jag gör, tålmodigt och målmedvetet.
Och jag får min belöning om och om igen, efter varje utrensningstillfälle då jag känner att jag vunnit något, återtagit en del av mig själv och är starkare än någonsin. Varje passage jag går igenom är värt resan tusen gånger om. Så det är bara att fortsätta. Jag vet att jag kommer igenom för jag är redan igenom. Jag ska bara fatta det och städa undan lite rester som dröjt sig kvar.
/ J